Idag har jag haft ledsagning igen och varit ute och gåtränat. Eftersom jag haft problem med knät kändes det bra att någon var med mig ut idag. Det gick bra och jag är så nöjd. Var nog bra att jag vilade benet igår.
 

Brukar välja att gå en del av spåret. Idag valde jag en sträcka på asfalt. Eftersom det regnat en del tror jag det var lite lerigt på vissa ställen utmed spåret.
 

Det är en trevlig promenad ändå och jag väljer den här sträckan emellanåt.
 

Trots rullator eller kryckor kan jag komma ut i naturen. Är bara jag väljer sträckor där jag kan ta mig fram.
 

Radiomuseet. Det finns ett fik där och idag blev jag påmind om ett av mina mål jag har. Dvs att jag tar rullatorn och går dit och fikar och sedan hem igen. Idag när vi var ute sa jag att jag borde kunna gå den rundan själv, men jag känner mig som jag kommer så långt hemifrån att jag inte tror jag ska ta mig hem och blir osäker. Jag klarar ju att gå till Maxi och hem som är en längre sträcka! Så nu ska jag ha som mål att gå till Radiomuseet och fika. OM jag mot all förmodan skulle tycka jag inte klarar att gå hem får jag väl beställa färdtjänst.
 

Oftast har det inte med sträckan att göra om jag klarar det eller inte utan hur trygg och säker jag känner mig. Jag vet när jag så smått kunde ta mig fram vissa sträckor efter lårbensfrakturen. Att gå utmed huset hemma var en svår sträcka. Däremot när jag var i Linköping gav jag mig på sträckan mellan de båda torgen utan problem. Hade varit på sjukhuset och tänkte jag skulle in till stan och äta innan jag åkte hem. Blev avsläppt vid ena torget. När jag käkat hade jag så gott om tid att jag fick för mig att med stapplande steg ta mig till Trädgårdstorget och fika också. Det var den första lite längre sträcka jag gick själv med kryckorna och var så nöjd. Kändes som ett stort framsteg och att jag var på väg i rätt riktning.