Idag har jag haft ledsagning igen. Det kändes kallt när jag var ute på balkongen men var helt ok när jag kom ut.
 

Svamparna var nog inte ätliga eftersom de var kvar. Såg dem sist också och tog bild då med.
 

Med tanke på att jag hade så mycket problem med benet i fredags trodde jag att det skulle kännas mer idag än vad det gjorde.
Det var en trevlig promenad och jag känner mig nöjd.
I lördags var jag till morsan och fikade. Igår var jag hemma och pysslade. Skrev bl a en bunt med kort som jag postade idag.
Även om jag tog det lugnt i helgen var det inte lugnt och orsaken stavas skrikgrannarna. Sjövilda ungar som inte går ut utan istället får utlopp för sin energi genom att rasa omkring, gapar, skriker, kastar boll, kastar saker i väggar och golv, hoppar och dunsar. Föräldrarna bryr sig inte fast det har pratats med dem otaliga gånger. Ärligt talat tycker jag inte de varken borde ha ungar eller bo i flerfamiljshus. Jag ringde störningsjouren både lördag och söndag. Det är svårt att ringa eftersom det här pågår till och från hela tiden och är lugnt ibland när ungarna hämtar andan. Dessutom är det vissa problem att ringa störningsjouren eftersom det beror på vem som svarar. Den jag pratade med i lördags var mest intresserad av att fråga vem jag var. Vet inte ens om de har rätt att fråga det eftersom man får vara anonym. Nu svarade jag vad jag hette eftersom det inte är någon större hemlighet att jag klagar på skrikgrannarna. Så frågade hon flera gånger om det var hög musik för vissa tycker inte att annat än musik är störning. Suck! Igår kväll fick jag prata med en annan som varken frågade efter vem jag var eller om musik.
Den här veckan är det dessutom höstlov och det innebär att ungarna är hemma och är inte säkert de ens går ut på hela veckan.