Jag har nu läst Att sticka för livet av Loretta Napoleoni. Hade läst om boken och blev nyfiken så jag lämnade den som önskemål till boklådan.
Vad tyckte jag? Jag ska ärligt säga att boken var en ren besvikelse när jag först bläddrade i den. Hade förväntat mig en bok med fina och inspirerande bilder på garn och stickning. Den enda färgbilden är den på omslaget. I övrigt hör ett mönster och en svartvit bild till varje kapitel.
Trots den första besvikelsen gav jag mig i kast med boken och lärde mig en massa intressant jag gärna vill läsa mer av. Dels är det hur författaren själv haft hjälp av sitt handarbete för att ta sig ur en kris. Nu handlar boken om stickning men kunde lika gärna gälla virkning eller broderi. Jag använder ju själv handarbete för att slippa tänka på värk eller tråkigheter. Det fungerar som terapi, meditation och avkoppling.
Handlar om kvinnorna som satt vid giljotinen och stickade när de tittade på avrättningarna under Franska revolutionen.
Om skyttegravarna under 1a världskriget och vad det betydde att få paket med värmande plagg.
Om hur ett par vantar kunde dölja ett meddelande under 2a världskriget. Det var ingen som lade märke till en stickande kvinna men vantarna hon lämnade vidare innehöll massor med information för den som kunde tolka det. En felaktigt stickad maska kunde vara något fordon, en tappad maska ett annat etc.
Om stickning som politisk handling. Både att bära vissa plagg och protest mot konsumtionssamhället. Även om stick-graffiti.
Boken har också undertiteln Ett hantverk för ro och revolution. Det är också det den handlar om.
För den som är intresserad av handarbete men även om sånt runt det är boken läsvärd. Trots avsaknad av fina färgbilder på garn och stickning alltså.