Idag har jag haft ledsagning igen. Nu kunde vi gå den längre rundan. Lite is fläckvis men gick bra att gå och jag är nöjd med promenaden.
Dröjer ju innan jag kan ge mig ut på promenad själv. Att vara hemma gör mig inget för det är jag van vid. Är mer den där känslan och saknaden att tidigare var det bara att beställa färdtjänst och åka till morsan en sväng. Jag är hemmamänniska och de senaste åren har det inte alltid varit frivilligt. Det har ju funnits perioder jag inte ens klarat att gå ut. Under lång tid när jag kom hem från sjukhuset kunde jag inte gå utanför dörren och hade även stora besvär att förflytta mig hemma.
Nu längtar jag efter våren. Dels att börja odla och dels att jag inte är lika begränsad. Det är bara att göra det bästa av situationen nu. Garn och böcker har jag ju. Pandemin är också en begränsning för tidigare kunde jag åka iväg på ett annat sätt. Jag har vant mig vid det mesta sedan jag skadade mig så det är bara att göra det bästa av det nu också.