Idag har jag haft ledsagning igen. Bestämde mig redan igår för att det inte skulle bli backträning idag utan jag valde planare underlag.
 

Det är en trevlig promenad och jag gillar den. Jag sa jag inte känner mig redo att gå där själv än. Det handlar inte om otrygghet utan mer om att vissa sträckor känner jag mig säkrare att gå själv och andra går jag när jag har ledsagning. Är mer med balansen och hur benet känns. Jag berättade att innan jag skadade mig var jag ofta uppe och gick i skogen på kvällarna. En del undrade hur jag vågade det. För mig var det en rättighet att om jag ville gå där på kvällarna skulle jag tryggt kunna göra det. Idag skulle jag inte göra det eftersom området inte känns tryggt på samma sätt. I alla fall, tillbaka till promenaderna innan jag skadade mig. Jag gick i mörkret på stigarna och var aldrig rädd. Gjorde som jag brukade och kände efter hur det kändes. Jag har alltid gjort så. Oftast kände jag att jag var själv och då fanns inget att oroa mig för. Det jag träffade på var rådjuren och de tyckte jag var ofarlig och inte var något hot. Ibland kunde jag passera bara några meter från dem. Att komma så nära rådjuren kan jag sakna ibland.
Knät och vristen har bråkat så det var bra att jag gick på plant underlag idag. När jag kom hem blev det dusch och sedan en kopp kaffe. På eftermiddagen blev det en liten tupplur. Var så trött men det berodde nog på att det regnade.
Ikväll tänkte jag kolla på Arvinge Okänd. Tv och virkning alltså.