Idag har jag haft ledsagning och varit ute och gåtränat. Grått och tråkigt men det var behagligt ute. Var en trevlig promenad och jag var nöjd. Knät kändes inte så där stelt nu. 

 Helgen var lugn och t o m skrikgrannarna var rätt lugna. Men det är nog bara tillfälligt för de saknar vanligt folkvett.

 I lördags var jag till morsan och fikade. Igår, söndag, var jag till Maxi på eftermiddagen /framåt kvällen. Vill passa på innan julhandeln sätter igång. Det var inte så mycket folk. Fick tag i det jag skulle. Något pynt till bordsgranen , julkort, stickers och lite ätbart.

 Fiket är inte öppet söndagar nu så jag tänkte köpa mig något på Maxi att mumsa på när jag väntade på färdtjänst hem. Kollade på glass för de har några mjölkfria som säljs styckvis. Ville ha en kolastrut jag inte testat tidigare. Problemet var att den förpackningen var längst in i glassboxen och jag nådde den inte. Klarar inte av att ställa mig på tå och sträcka mig djupt ner. Alternativet är att hänga mig över kanten på glassboxen , sprattla med benen samtidigt som jag försöker nå det jag ska ha. Ja, jag har gjort så ibland men hade ingen lust med det. Glassboxen är definitivt inte något för någon som är kort, inte så rörlig och vill ha något veganskt och glutenfritt som finns i en kartong längst in och utom räckhåll. Det löste sig. Jag bad några tjejer i närheten om hjälp och det var inget problem för någon med bättre balans som kunde sträcka sig efter glassen. Efter att jag skadade mig har jag ibland fått be om hjälp vid olika tillfällen och folk är oftast väldigt hjälpsamma. Det kan vara sånt jag inte når. Eller när jag var på mina första Läkarbesök och knappt klarade att ta mig fram med kryckorna och ännu mindre att bära något. Då fick jag be andra i väntrummet att hämta en mugg vatten åt mig. Eller fick be någon bära min kaffekopp och ställa på ett bord. Den enda gång jag mött någon sur min var i en affär då jag bad en som jobbade där med hjälp att ta ner något jag inte nådde. Annars är de flesta hyggliga och hjälpsamma.