En kompis till mig hade en stroke för några år sedan och sitter i rullstol. Ena sidan är i stort sett förlamad. Jag har ju mitt funktionshinder efter olyckan. När vi träffas så, förutom tjejskvaller, pratar vi mycket om våran nuvarande situation. Om stödstrumpor, rehabilitering, hemtjänst och annat. Eftersom vi känt varandra länge innan stroke och olycka vet vi hur den andra var innan livet tog en annan vändning. Vi har pratat mycket om det här att acceptera sin situation och göra något av den.
Sommaren för 2 år sedan träffades vi ofta och gick till Allsången på en dagcentral nära där kompisen bodde då. Det var trevligt att träffas och fika. Några dagar efter att vi varit där träffade jag på en tant vi känner och pratade lite. Hon sa hon hört vi varit på Allsången. Så frågade hon
-Men hur kommer ni i kontakt med varandra?
Vi har svårt att gå, inte att prata. Jag svarade att vi har mobil.