Sedan jag skadade mig för 4 år sedan har jag haft hjälp av hemtjänsten. Vissa saker klarar jag helt enkelt inte eller blir väldigt besvärligt för mig. När jag kom hem från sjukhuset hade jag hjälp både morgon och kväll. Det där med att fixa frukost var inte att tänka på. Jag trodde jag lätt skulle fixa det men där hade jag fel. Kroppen fungerade inte som innan skadan. Hade dålig balans, fick inte stödja på benet och behövde hålla i betastödet. Då var det skönt när någon kom hit på morgonen och fixade fram mina mackor och en termos med varmt vatten. Att bädda var heller inte att tänka på. Efter en tid tränade jag upp mig och klarade det själv och släppte den hjälpen. Jag har hjälp 2 morgnar i veckan. Det är främst för att få ut sopor. Har hjälp med tvätt, städning och inköp varannan vecka.
Idag har jag haft städhjälp. Det är främst golven jag har hjälp med. Resten klarar jag. Imorgon ska jag ha hjälp med inköp. Då kommer hemtjänsten hit, vi går igenom min inköpslista och hen åker till Maxi och handlar åt mig. Det fungerar bra. Själv handlar jag små lätta saker jag kan bära i ryggsäcken.
Jag har ibland fått frågan om jag tycker det är jobbigt att ha hjälp hemma men det tycker jag inte. Innan jag skadade mig var jag envis och skulle klara allt själv. Lät knappt någon diska åt mig. När jag kom hem från sjukhuset var det fullt tillräckligt för mig att ta mig fram hemma. Då är det inte svårt att lämna över allt praktiskt till någon annan. Redan när jag blev frågad på sjukhuset bestämde jag att jag skulle ha hjälp av hemtjänsten. Ville inte lägga över det på anhöriga som har nog med sitt. Där har jag bett om hjälp med annat som inte hör till hemtjänsten. Ta med post till lådan, köpa med en tidning och sånt. Att ha hjälp utifrån har känts bättre för mig. Någon har kommit hit, utfört sina arbetsuppgifter och gått till nästa.