Idag har jag varit en sväng till Maxi. Jag har hjälp med inköp varannan vecka så jag får hem det jag ska. Egentligen är jag beviljad det varje vecka men tycker det räcker med varannan. Det handlar om planering. Lite kan jag få hem själv också. Får bli små lätta saker jag kan bära i ryggsäcken. Tar kryckorna och går till affären här på området eller beställer färdtjänst till Maxi. Att åka till Maxi är också en social grej. Tar en fika och brukar alltid träffa någon jag känner.
Det här att kunna ta sig någonstans var ingen självklarhet. När jag skadade mig förra gången för snart 4 år sedan fick jag i stort sett lära mig gå igen. Tog mig 5 månader innan jag ens tog mig till någon affär. Jag hade hjälp med inköp och fick hem det jag skulle så det gick ingen nöd på mig. När jag hade svårt att ta mig fram hemma saknade jag heller inte att ge mig iväg någonstans. Efter hand blev jag bättre och säkrare. Fick för mig att åka till Maxi. Beställde färdtjänst och åkte en söndag eftermiddag. Räknade med att det inte var mycket folk. Det blev en vana att jag åkte nästan varje söndag en tid. Var ändå inte färskvaror och annat som kan vara utplockat på söndagar jag skulle ha. Efter att inte varit ute på månader, mer än läkarbesök och sjukgymnastik, uppskattade jag att kunna spontanhandla. Det här att få syn på ett fint nagellack, färgglada strumpor i en reakorg, någon tidning som verkade intressant etc. Innan hade jag inte ens funderat på sånt utan det var mer en självklarhet. Efter olyckan har även vardagsnära ting fått en annan betydelse och att inte allt varit så självklart längre.