Idag hade jag beställt färdtjänst för att åka in till stan. Eller rättare sagt, jag hade beställt resan till Systembolaget. Det var enda stället jag kom på att det är en bankomat. Den är bredvid. Att jag valde att åka till stan och inte till Maxi var nog bra. Föraren sa att det var knökfullt på parkeringen vid Maxi. I stan var inte mycket folk och jag skulle bara till bankomaten, köpa frimärken och några småsaker.
 

Efter bankomaten och Pressbyrån gick jag in i kyrkan. Tände ljus och köpte lite vykort. En reflex med en ängel också.
Sedan en sväng till Östenssons. Det var några småsaker jag skulle ha.
Ett besök på loppisen i bankhuset. Det blev lite fina julkort och några dubbla kort med kuvert. Julkorten läggs bland det jag ska ha till nästa år. Jag brukar göra så.
Sedan fika på Gallerian.
 

När jag var inne på toan där kunde jag inte låta bli att undra över skylten på insidan av dörren. Jag VET att jag är lättroad, men jag kunde inte låta bli att undra över om man ska skita på golvet och bara spola ner papperet 😂😂😂 Jag vet att det gäller för man inte ska spola ner bindor, blöjor och vad man nu spolar ner. Eller som min syster, som spolade ner mina sockiplast när hon inte fick ha dom.
Jag hade gott om tid innan jag skulle bli hämtad så jag gick en sväng på Gallerian. Det finns inte mycket för mig men jag tänkte jag skulle till Akademibokhandeln. På den tiden det var Nilssons Bokhandel och låg på sin gamla plats på Kyrkogatan gick jag ofta dit. När den yngre generationen tog över och flyttade till nya lokaler har jag knappt varit där. Böcker köpte jag inte mycket tidigare heller, sånt fanns på biblioteket. Men det var mycket annat. Numera köper jag pennor på Maxi, brevpapper på loppis och stickers och vykort där jag får tag i. Skulle in och titta idag och valde ut några förpackningar stickers. Vid kassan blev det bara rörigt så det var mitt sista besök där. Det var två kassor öppna och en gemensam kö till dom. Eftersom det snart är jul skulle ju folk ha hjälp att slå in paket. Det förstår jag. Fanns en kassa för de som bara skulle betala och inte slå in paket, men den var inte öppen. När jag kom fram var det upptaget vid bägge kassorna så jag ställde mig att vänta. Så kom det fler och bildades en liten klunga. Ingen verkade veta hur kösystemet funkade och det visste inte jag heller utan ställde mig bara en liten bit bakom kassorna för att gå fram till den som blev ledig. Jag var inne på att bara lägga ifrån mig mina varor och gå. Så blev det ledigt i ena kassan och killen där säger bara åt ett fruntimmer att han kan expediera henne eftersom hon stod närmast. Det blev jag irriterad på men sa inget för det var ju inte hennes fel. Tanten som stod bredvid mig sa att andra kassan snart blev ledig så jag kunde gå dit. Jag sa åt henne att jag tänkte lägga ifrån mig mina varor och gå. Det tycker jag inte, sa hon och puttade till mig så jag gick till kassan.
När jag stoppade ner mina förpackningar stickers och gick ut kände jag att det var sista besöket där. Dels att det var ett kösystem som inte funkar. Det funkar nog när det bara är några få men knappast inte när det är ca 10 pers som står i en klunga och ingen förstår sig på kösystemet. Så blev jag riktigt sur på han i kassan som så totalt nonchalerade mig. När jag ställde mig vid kassan var det ingen mer där än de två som fick hjälp med inköp och paketinslagning. Alltså var jag först i kön. Men det är som när man har gånghjälpmedel "syns " man inte. Ja, det är sant och något jag råkat ut för otaliga gånger. Så det var inte bara att de har ett kösystem som inte funkar utan vissa räknas inte. DET gör mig fly förbannad rent ut sagt. Jag tror inte att folk gör det medvetet men jag har lagt märke till det så många gånger. Kompisen och jag brukar skoja om det. När vi väntar på färdtjänst vid Maxi brukar vi skoja om att vi ska sitta ivägen så andra snubblar över våra fötter. Det är bara det att det är så. Jag vet inte hur många gånger när jag väntat på färdtjänst som någon nästan trampar på mig. Sitter inte mitt i en gång där alla ska gå. Brukar ställa rullatorn vid en vägg och sätta mig. Det är likadant med kompisen och hennes rullstol. Vi sitter inte ivägen på något vis. Ändå är det som vi inte syns och folk går förbi bara några centimeter ifrån. Hade det varit enstaka personer hade jag inte sagt något men det kan vara flera. Till att börja med drog jag åt mig fötterna när någon kom för nära så de inte skulle snubbla. Det har jag slutat med. Känner jag för det sträcker jag ut benen lite extra för att få mer utrymme. Är det någon som snubblar är det inte mitt fel. Jag är bara så förbaskat trött på att inte "synas " och att folk inte ser sig för. Det har hänt det knappt varit något folk, gott om utrymme och ändå är det de som ska nästan går på mig där jag sitter på rullatorn. Jag blir både förvånad och irriterad. Det var bara ytterligare ett nonchalant bemötande jag fick idag. Så sorry, Akademibokhandeln i Motala, något mer besök av mig blir det inte. För min del var det inte bara en liten miss utan för mig var det något annat.
Jag ska ändå säga att det finns mycket bra bemötande också. Som när jag skulle fika idag och flera gånger blev frågad om jag behövde hjälp med brickan och att det bara var att jag sa till. Eller sånt som när någon håller upp en dörr, hjälper mig att ta ner något från en hylla eller annat.