Jag har nu läst 5e kapitlet som handlar om transporter. Det är intressant och tänkvärt. Så här med tanke på Corona känns det lite annorlunda och det jag egentligen tycker får till viss del läggas åt sidan.
Jag har varken bil eller körkort men är inte emot privatbilism kan jag säga. Däremot tycker jag inte det ska överdrivas. Som att ta bilen några hundra meter till affären på området t ex. Eller ett ständigt smååkande. Planera lite istället!
Författaren skulle prova att åka kollektivt till olika aktiviteter och även att storhandla istället för att av slentrian ta bilen. Det är ett kapitel utan pekpinnar.
Det här att åka kollektivt istället för bil funkar inte alltid även om man har möjlighet att välja. Bor man i stan med täta turer och man kan ta sig dit man ska fungerar det oftast bra. Men utanför tätorten. Jag är själv uppväxt så. Att ta sig till och från stan under skoltid funkar oftast eftersom tiderna är lagda för det. För någon med oregelbundna tider funkar det sällan. På vissa håll går det några turer på vardagar men inget på helgerna. Då är det inte ens ett alternativ att åka kollektivt. Eller att det ständigt är överfulla och stökiga bussar.
Just det här med bil tycker jag inte finns något svart eller vitt. Beror helt på var man bor och hur livssituationen ser ut. Däremot behöver nog många se över sitt åkande och planera bättre.
Nu med tanke på Corona är det väl snarare att uppmana de som kan åka på annat sätt att undvika kollektivtrafiken.
Numera åker jag färdtjänst men det är bara några resor i veckan. Mer finns inte ork och behov av för mig. Innan olyckan åkte jag buss, gick eller cyklade. Vet att färdtjänst kan överutnyttjas också. Då menar jag inte de som av olika anledningar behöver åka ofta. Hörde om någon som kunde göra flera färdtjänstresor om dagen till och från Linköping. Fika på Biltema, hem igen, en ny resa för en varm korv på IKEA etc. Nu är väl det mer ett tecken på rastlöshet eller ensamhet men ändå en massa onödiga resor.